radenm

Vi hade bokat in oss på ett japansk spa uppe i bergen, långt ifrån ingenstans (2 mil till närmsta granne).
De hade eget elaggregat och ingen mobiltäckning alls. Men de hade heta källor som de ledde upp i små stenlagda pooler där man låg och gottade sig.
Varmt som tusan (35-45 grader) och luktade ruttna ägg av allt svavel men med en bedårande vacker utsikt medan
solen gick ned över bergen. Vi fick dock lära oss vad en sandfluga är för ett litet kryp. Liten och småirriterande,
men inga farliga bett. Trodde vi. Även 3 dagar senare svär vi ve och förbannelser över dessa bett som svider och
kliar som attan.

Här på sydön finns det gott om guld och guldrushen startade i slutet av 1800-talet vilket gör att de små byarna
man passerar fortfarande ser ut som små Vilda Västern städer. Överallt trevliga människor i affärer som är mer
intresserade av att prata med kunderna än att sälja. Till exempel hade vi en stunds övning i svensk grammatik
med en kvinna som varit i Hudiksvall och Östersund för att fiska.

Vi kom upp i deras alper där topparna var snöklädda och det fanns sjöar i dalarna.
Det är så otroligt vackert i detta land som är så utan stress och nedskräpning.

Givetvis kan vi inte bara sitta still och kontemplera över hur lätt livet kan vara.
Vi var ju ändå på väg ned till Queenstown som är känd för alla sina vilda äventyr och våghalsigheter.
Så vi startade med Jetboat. En fors med branta skarpa bergssidor där man åkte i en båt med 400 hästars motor.
Full fräs framåt och vilda svängar och snurrningar som gjorde oss rätt blöta och yra i skallen. Skitkul,
ungefär som att åka tekoppar på Gröna Lund blandat med watersplash.

Strax intill finns Kawarau Bridge vilket var det första stället man började hoppa Bungyjump ifrån.
Den äldsta som hoppat var 94 år och den tyngsta vägde hela 235 kg!

Skulle det gå åt skogen fanns det en lokal läkare med ett bra utbud av begagnade proteser.

På er givna fråga om vi ska hoppa.

Låt oss säga så här; Om det inte blir några fler inlägg på bloggen så har vi hoppat.